27 timmar senare

Efter 27 timmars resande så var vi då framme. Resan tog sin start klockan 9 på lördagsmorgonen dock var en annan uppe vid 6 tiden redan då jag mådde illa. Vet inte om det berodde på att jag led utav vätskeförlust eller om det var en eftersläng efter manetmärkena jag fick efter att ha dykt på några småmaneter dagen innan. Dåligt mådde jag iallefall. Så när detta skrivs har jag ätit en kvarts ananas samt en halv triple beef cheeseburger meny på McDonalds sen gårdagen. Jag är dock inte hungrig och har inte varit det på hela resan men ska nog ta mig något att äta snart.

Resan började som sagt vid 9 med att vi tog båten från Koh Phi Phi till Krabi där vi bytte till en liten minibuss som skulle ta oss till Hatyai i södra Thailand. Det har blivit en del resande i minibuss under denna resa och oftast så är det ändå helt ok men denna minibuss var av en äldre modell och mycket mindre än de vanliga. Så när det var fullt i bussen så var det verkligen det. Det såg ljust ut i början när det bara var jag, Josefin, en tyska, en spanjor, en engelska, en Fillipinska/Nya Zeeländska samt tre asiater. Då kändes det fullt i bussen men jag som fick sitta längst bak hade ändå ett ledigt säte mellan mig och engelskan samt att det fanns ett ledigt säte längst fram. Men det är klart att vi ska plocka upp två stycken till så att det verkligen blir fullt i bussen.

Jag hade kollat upp innan och tyckte att vägen till Hatyai inte såg så lång ut men det visade sig vara fel. Det tog fyra timmar att ta oss dit. Vägen var inte den bästa och jag förstod aldrig varför han inte höll sig till landsväg 4 för utan valde att åka på småvägarna hela tiden. Fort gick det dessutom. Hatyai är förövrigt inte världens vackraste stad utan gav mig lite Indienvibbar med mycket folk och trafik i ett stort kaos. Vår chaufför verkade dessutom inte riktigt veta var vi skulle i staden så vi fick oss en liten sightseeing tur runt innan vi hittade vår resebyrå där vår buss till Singapore skulle gå ifrån. På plats fick vi veta att bussen går om två timmar och att vi nu har lite dötid att ta kol på. Vi traskar in i köpcentrumet tvärs över gatan och hamnar tillslut på McDonalds där jag beställer in en Tripple Beef Cheeseburger som jag skrev innan. Den såg väldigt smarrig och go ut på bilden. Dessutom såg den rätt så stor ut, typ som en Big Mac. Vad jag får är en vanlig cheesburgare med tre burgare. Någonstans borde jag inte vara förvånad men är ändå lite besviken. Trycker i mig halva burgarn och större delen av pommesen. McDonalds är ingen höjdare men det funkar när man vill ha något utan att behöva vänta en längre stund. Max är att föredra men det ha inte expanderat till södra Thailand än så får vänta ett par år till dess.

Bussen visade sig vara en väldigt bra buss, bättre än någon av de andra nattbussarna jag har rest med. De var stora säten som man kunde lägga ner i knäet på personen bakom. Det var bara tre säten per rad med en stol på ena sidan och två på den andra. Vi hamnade näst längst bak vilket inte gjorde något för mig och i efterhand så var det nog skönt det då jag tror att det var något som spydde längre fram. Det luktade så åtminstone. Problemet med bussen var att det inte fanns någon toalett och bara en tv skärm. Inga världsliga problem men det är alltid skönt att ha en toalett på bussen så slipper man anpassa sig efter stoppen. En tv-skärm är ju egentligen inget problem, bara lyx men då jag satt näst längst bak hade det varit trevligt att haft en skärm lite längre bak. Nu visade de bara en film under kvällen, the Expandeables med Sylvester Stallone, Dolph Lundgren och resten av den stenhårda eliten.

Bussresan tog oss först till gränsen mellan Thailand och Malaysia där vi först fick stämplar i passen för utträde ur Thailand och senare inträde i Malaysia. De skulle skanna alla väskor och sedan kom en passkontroll till oannonserat där passkontrollanten märkte att vi var från Sverige och sa ”Ibrahimovic”. Så jag vet inte om vi ska tacka Zlatan för att vi fick komma in i Malaysia eller så. Får kanske skicka ett tackkort till honom när jag kommer hem.

Ganska snart efter gränsen så somnade jag tror jag. Jag vaknade till liv ett par gånger. Bland annat när vi var i Kuala Lumpur tror jag. Sen fortsatte resan söderut på Malaysias nya highway. Tydligen är de för dyrt för folk att köra på den så flesta tar den gamla vägen vilket lämnar den nya väldigt lugnt och fin. Runtomkring vägen så verkar det väldigt städat men så antar jag att de har gått in för att göra omgivningarna fina utmed vägen.

Klockan nio på morgonen så anländer vi till gränskontrollen vid södra Malaysia och det slår mig hur stor skillnad det är på de båda gränskontrollerna. I norr så var det ett par simpla hus för skanning utav väskorna. Passkontrollen skedde utomhus om än under plåttak. Mellan Malaysia och Singapore så har det byggt upp världens hus, det skulle kunna vara en flygplatsterminal. Det ser väldigt modernt ut och personalen är trevlig. Samma sak på Singapores sida.

När vi tillslut är inne i Singapore som är världens renaste land så är jag lite besviken. Jag hade föreställt mig något helt annat. Ett New York med skyskrapor över allt och sådär men det kanske bara är jag som är på fel ställe. Jag får kolla runt och se om jag hittar mina skyskrapor. Dock är det rent men även där blev jag lite besviken. Jag har varit i Oman tidigare som är världens näst renaste land och där står de och sopar motorvägarna från sand och sopor. Där kändes det dessutom renare än vad första intrycket från Singapore säger mig. Får se vad jag tycker om ett par dagar.

Vi tog ett hotell ur Lonley Planet som heter Backpackers Cozy Corner Guesthouse. Längtar redan tillbaka till New Road men det ska nog fungera ett par dagar hoppas jag. Det är dock väldigt dammigt och jag vet inte om det är mögel på väggarna men det visar sig imorgon bitti. I värsta fall får jag antingen byta rum eller hotell om det inte fungerar. Men det är bättre än Kuldeep åtminstone.  Men rummet visar inte heller att det är världens renaste land.

Jag har fått frågan om bilder och om jag har tappat kameran. Det har jag inte gjort utan jag fotar för fullt. Är uppe i över 4000 bilder. Men jag vet inte vad ni vill se för typ utav bilder så kommentera gärna och säg mig vad för slags bilder ni vill att jag ska lägga upp.Jag har lagt upp en bild i slutet av detta inlägg samt att jag har lagt upp en del bilder på Facebook som ni ska kunna nå via dessa länkar utan att vara medlem på sidan: Indien, Thailand, Kambodja. Det är allt ifrån festbilder till naturbilder eller bara knäppa saker jag har hittat på resans gång. Men jag vill ju inte visa alla bilder redan nu för då har jag ju inget att visa upp när jag kommer hem. Det är bara tre veckor kvar för övrigt. Känns skönt att få komma hem men jag kommer sakna detta liv när jag har varit hemma en vecka.

Jag börjar få lite stämplar i mitt pass nu också vilket alltid är kul. Innan 2010 så hade jag nog inte en stämpel i mina tidigare pass men nu har jag fått så det är troligare att jag måste byta pass för att sidorna tar slut än för att det blir för gammalt.

Lägger till lite här efter att ha sett åtminstone de närmaste kvarteren från vårt gästhus. Rätt över gatan ligger ett köpcenter och efter det ännu ett. Vi har varit runt i båda nu och jag har insett att jag önskar att Sverige var lite mer så här ibland. I det bortersta hittade vi ett antal nördshoppar med dockor, kostymer och mycket annat roligt/nördigt. Högst upp fanns det en arkadhall samt ett rum med datorer där man kunde lana, spela mot varandra över nätverk. En våning ner hade de biograf där de visade de senaste filmerna samt ännu en arkadhall med lite roligare spel. De hade ett helt gäng med beat’em’up maskiner. Även i köpcentret närmast oss så fanns det en arkadhall med många spel. Så jag gillar det so far. Vi har nu även hittat gratis internet i de ena köpcentret så nu är livet kalas.