Ny dag – nytt gästhus

Har nu bytt gästhus. Från InnCrowd till Prince of Wales i nästa korsning. Stället är gästhus/pub så vi får väll se om det är gapigt nattetid. Jag var tyvärr tvungen att byta då det skulle komma in ett sällskap på 17 personer till InnCrowd och då jag inte hade bokat mer än två nätter där så hade jag inget val. Nu ska jag ju se det som en bra sak att jag får testa olika ställen att bo på men första intrycket utav Prince of Wales är väll sådär även fast Lonely Planet säger att de ska ha fina rum. Men de sa även att Cozy Corner skulle ha fräscha lokaler vilket var väldigt långt ifrån sanningen så vi får väll se.

Igår kväll när jag precis skulle ut för att hitta något att äta så sprang jag på två bekanta ansikten. Helgen som Erica och Julia var i Bkk så träffade jag ett finskt gäng när jag kom tillbaka till New Road. Två utav de personerna har nu letat sig hela vägen till Singapore och tagit in på samma hotell som jag bodde på inatt. Världen är bra liten ibland.

Idag ska jag dessutom till Mustafa Center och träffa Anton och Ellen som är i staden ett par dagar. Ska snacka lite med dem och se när de ska vidare mot Malaysia och var de ska. Ska de iväg på söndag och mot västkusten så hakar jag nog på dem. Om inte så kanske jag lämnar söndag ändå, beror lite på hur Prince of Wales känns.

Något som har varit bra i Singapore på de gästhusen jag har bott på är att frukost har ingått. På InnCrowd fick man ta för sig utav bröd och ägg. På Prince of Wales verkar de ha frukt utöver bröd och ägg. På Cozy Corner hade det bara bröd samt att frukosten serverades i badrummet. Jo, jag är seriös. De hade ställt upp två bord vid ena väggen. På andra väggen var det handfat där folk borstade tänderna och hade sig. Bakom där sen låg toaletter och duscharna. Fräscht… Men det var ju gratis frukost så då får man ha överseende med lite annat.

 

Storstäder – I Like

Efter ett par dagar i Singapore så slår det mig att jag gillar storstäder. Jag vet inte om det bara är asiatiska storstäder så som Bangkok och Singapore eller om det gäller storstäder i överlag. I somras var jag i Rom, Italien vilket förvisso var en jättefin stad med historia och allt men jag kände aldrig att om jag får ett jobb här så flyttar jag dit. För lite så känns det i Singapore och så kändes det även i Bangkok. Ge mig ett jobb och jag flyttar om en vecka. Nu skulle det i och för sig inte gå så fort då det är mycket annat att ta i åtanke men jag tror att första tanken vore att åka. Jag har aldrig varit i Nordamerika men just nu har jag svårt att tro att jag får samma känsla där. New Delhi som är den största av storstäder skulle jag dock inte flytta till.

Singapore känns inte som en stressig stad. Visst är det mycket folk i rörelse men det känns ändå relativt lugnt. Trafiken flyter på utan en massa tutande. Det är förvisso mycket folk i MRTn (tunnelbanan) men det är aldrig samma stress som jag kan känna i Stockholms tunnelbana eller i Nordstaden i Göteborg och då bor det ändå fyra eller fem miljoner invånare i detta land/stad.

Jag tycker redan jag hittar i de centrala delarna utav Singapore. De centrala delarna är där jag har varit och inget annat förstås. Jag har inga problem med att gå runt och se mig omkring och sen hitta tillbaka. Idag när jag vandrade runt hittade jag till och med namn jag kände igen och då var jag ändå på ställen jag inte varit på innan.

För ett par år sedan, säg tre år bakåt i tiden, så blev jag väldigt orolig utav att resa på okänd mark eller resa för mig själv till och med. Bara att ta flyget från Skellefteå till Stockholm tyckte jag var skrämmande även fast jag visste att det var omöjligt att misslyckas. Bussen till flygplatsen gick utanför min lägenhet i Skellefteå och på Arlanda stod farsan och väntade på mig. Idag vandrade jag runt i Singapore för mig själv efter att Josefin dragit mot stränderna i Malaysia. Jag mot storstaden. Kändes det skrämmande? Nej, inte ett dugg. Bara otroligt häftigt. Att jag faktiskt har kommit så pass långt på så få år.

De senaste gångerna vi har bytt stad så har jag endast kollat upp var man kan bo men vi har inte bokat något förens vi kommit på plats. Här i Singapore resulterade det i att vi hamnade på ett ganska sketet hotell de första nätterna innan vi en tidig morgon sprang till Little India för att kolla in ett ställe som Lonely Planet rekommenderade och där sitter jag nu. Jag betalar SGD5 mer men jag spar in pengar på att behöva köpa något för att använda internet i Bugis Junction och detta ställe är dessutom många gånger fräshare. Mitt nya New Road Guesthouse. Dock kan jag inte stanna här i tre veckor då jag åker hem om lite mindre än tre och jag ska förbi KL en sväng innan dess.

Men jag trivs väldigt bra i storstaden och jag känner egentligen ingen längtan efter en badstrand just nu. Så tanken är att jag blir kvar i Singapore fram tills söndag eller måndag och sen möta upp med Josefin någonstans och sedan tar vi oss vidare till KL. Singapore är en rätt så dyr stad att leva i jämfört med resten av Asien. Priserna ligger dock under svenska priser fortfarande. Jag betalar SGD20(106SEK)/natt på InnCrowd, för en måltid kan jag betala allt från SGD2-10(10-50SEK). Lyxhotell via Agoda som rear ut hotellrum ligger runt tusenlappen och uppåt.

Little India, området där jag bor, får mig att sakna Indien lite. Häromdagen så hörde jag lite indisk musik spelas och började genast tänka på Indien. Igår när jag var ute och vandrade på kvällskvisten letandes efter lite youghurt att stoppa i magen, vilket var svårare att hitta än vad jag trodde, så fick jag också lite Indienvibbar. Kanske för att det var packat med indier ute på gatan och folk som satt och käkade indisk mat på uteserveringarna. Fördelen med Little India gentemot riktiga Indien är att det är så mycket renare här och husen faktiskt är färdigbyggda. Men sen var området bebott utav européer för många år sedan.

Angående att det är lite mindre än tre veckor kvar så känns det bra. Det är inte mycket jag ångrar under resans gång. Jag kanske skulle ha följt med Karla till Bali istället för att sitta på New Road en vecka men då hade jag missat Lake house adventure vilket jag inte hade velat göra såhär i efterhand. Jag ångrar inte mina tre veckor i Bangkok trots att folk tror att man är knäpp när man säger det. Jag gillar som sagt storstäder och stränder är ju ofta det man ser när man reser med familj i framtiden eller med vänner. Jag har hunnit med alla väderstreck i Thailand, jag har sett Kambodja och Indien. Jag har Malaysia kvar vilket jag tänkte se de två sista veckorna. Nästa resa, det kommer en sådan någon gång i framtiden känner jag på mig men det tar säkert ett par år till, så ska jag se till att resa med lite mindre packning. Min väska väger ca 20 kilo vilket är allt för mycket. Jag hade klarat mig på hälften men det är försent att göra något åt den saken nu. Den lär bara bli tyngre då jag tänkte införskaffa lite julklappar här nere istället för att spendera dagarna mellan hemkomst och julafton att köpa saker.

Och en sista sak innan jag postar och stänger av datorn för stunden. Även efter tio veckor så kan det ibland fortfarande kännas overkligt att vara ute på resande fot. Som just den här känslan av att jag faktiskt är ensam i Singapore, det hade jag aldrig trott för tre år sedan. Bara drömt om. Men nu står jag där. Jag kommer knappt ihåg Indien, jag vet bara att jag var där. Chiang Mai känns avlägset och veckan på Koh Samet med Carl och Karla känns som en vecka jag ser tillbaka på och tänker att det var gamla goda tider det. Men det var fem veckor sedan och inte en evighet sedan. Konstigt det där med tiden, hur den kan kännas så kort men ändå så lång. Avlägset men ändå så nära. Ni förstår nog poängen. Annars får ni se det som resesvammel och att jag kanske är påverkad av alla avgaser i Singapore.

Jag + storstaden

Bilder

Jag infogade ett par länkar till en del utav mina bilder för ett tag sedan men det gled nog lätt förbi om man inte tänkte på det. Så här kommer länkarna igen till mina bilder på Facebook. Ni bör kunna se dem, om inte så säg gärna till så ska jag fixa det.

Bilder från Indien
Bilder från Thailand
Bilder från Kambodja
Bilder från Singapore

Ni hittar även länkarna längst ner på sidan.

Singapore

Singapore, världens renaste land. Jag börjar hålla med. Det är väldigt rent och det är väldigt iordninggjort. Vi får se när flyttlasset går hit. Det får bli efter att jag har tröttnat på Bangkok men Singapore känns mer som min ”typ” utav stad. Det är väldigt nördigt folk här. Var och varannan person har en Iphone, en hel del folk spelar PSP eller DS på MRTn eller i köpcentrumen. Så jo, jag känner mig som hemma. Synd att jag lämnade mina spelenheter i Sverige dock. Men om tre veckor får jag lägga händerna på dem igen.

Idag, tisdag, är den tredje dagen vi spenderar i Singapore tror jag. Första dagen kollade vi in shoppingcentrumen över gatan med alla dess nörd- och klädbutiker. Det finns väldigt mycket snyggt. Funderar på att byta ut min trasiga Rolexklocka mot en ny fräsh klocka här ifrån. Det känns som att det är ”the real deal” här och inte fejk som i Thailand/Indien/Kina.

Dag två så var vi på Singapore Zoo och hälsade på djuren. Det var ett väldigt fint zoo som låg i centrala Singapore. Vi tog MRTn till Ang Mo Kio stationen där vi bytte till en buss som tog oss direkt till entrén till zoot. De hade en blandad uppsättning med djur men de flesta såg ut att ha det bra, det var väldigt få djur som hade trånga utrymmen utan de flesta kunde röra sig. Sen förstås så kunde väll kanske inte kattdjuren springa som de ville men så har de ju inte hur mycket plats som helst heller. Lagom till ormhuset började det regna så vi blev sittandes där ett tag innan vi gav upp på att vänta ut regnet och i princip runt hörnet så hittade vi ett ställe där man kunde köpa ponchos för SGD 5(25SEK) och efter det så fortsatte vi runt och kollade på resten av djuren.

Idag har vi varit runt i staden en del, letat nytt boende utan att hitta något. Vi letade inte så jättenoga ska väll sägas. Vi hittade ett ställe i Lonely Planet som vi sökte upp men där skulle de ha dubbelt mot vad vi betalar nu så vi struntade i det. Vi spenderar ändå inte så mycket tid på hotellet att det är värt att lägga ut det dubbla för lite fräshare boende. Det är ju klart bättre än Kuldeep Guesthouse ändå så varför klaga för. Vi besökte även Little India som var väldigt rent och fint trots namnet. Det började som en bosättning för européer men har på senare tid blivit indiernas tillhåll. Nu kan man äta indisk mat, köpa indiska tyger och delikatesser ungefär överallt på gatorna. Charmigt men långt ifrån det riktiga Indien, tack och lov kanske ska tilläggas…

Första dagen när vi var på det större köpcentrumet såg vi tre hus som hade en stor båt på taket. Båten låg över alla tre hus och det var förstås ingen riktig båt heller. Hur som helst så fick vi höra utav en Indier i morse på gästhuset att det var väldigt häftig utsikt där ifrån så vi letade upp var det låg på kartan ungefär och traskade ditåt. Vi kom vattnet till slut där man fick en bra blick över staden och de höghus som jag har letat efter så länge. Knäppte förstås ett par foton där. Vi såg även en del utav Formel 1 banan som går i Singapore samt något skrytbygge som troligen tillhör husen med båten. Väl framme vid det tredje huset fick vi reda på att det kostar SGD 20(100SEK) att gå in vilket åtminstone jag kände var lite väl mycket för att gå in och få se en fin utsikt. Så vi valde att hoppa det, gladde oss över promenaden istället och vände hemåt. Efter kanske 20 minuter kommer regnet och vi springer in på närmaste köpcentrum igen där vi känner väldigt malplacerade men sådant är livet som backpacker. Regnet fortsatte att falla så det slutade med att vi tog MRTn tillbaka till gästhuset där jag nu sitter och skriver medans Josefin är nere och surfar i shoppingcentret. Där har de gratis internet vilket är trevligt så vi brukar sätta oss någonstans och ta något att dricka och sen bli sittandes i några timmar framför datorena.

Vi får se när vi lämnar Singapore, på torsdag kommer Anton och Ellen hit och spenderar några dagar och vi ska väll möta upp dem. Efter det så blir det Malaysia, var vet vi inte riktigt än men det löser sig.

27 timmar senare

Efter 27 timmars resande så var vi då framme. Resan tog sin start klockan 9 på lördagsmorgonen dock var en annan uppe vid 6 tiden redan då jag mådde illa. Vet inte om det berodde på att jag led utav vätskeförlust eller om det var en eftersläng efter manetmärkena jag fick efter att ha dykt på några småmaneter dagen innan. Dåligt mådde jag iallefall. Så när detta skrivs har jag ätit en kvarts ananas samt en halv triple beef cheeseburger meny på McDonalds sen gårdagen. Jag är dock inte hungrig och har inte varit det på hela resan men ska nog ta mig något att äta snart.

Resan började som sagt vid 9 med att vi tog båten från Koh Phi Phi till Krabi där vi bytte till en liten minibuss som skulle ta oss till Hatyai i södra Thailand. Det har blivit en del resande i minibuss under denna resa och oftast så är det ändå helt ok men denna minibuss var av en äldre modell och mycket mindre än de vanliga. Så när det var fullt i bussen så var det verkligen det. Det såg ljust ut i början när det bara var jag, Josefin, en tyska, en spanjor, en engelska, en Fillipinska/Nya Zeeländska samt tre asiater. Då kändes det fullt i bussen men jag som fick sitta längst bak hade ändå ett ledigt säte mellan mig och engelskan samt att det fanns ett ledigt säte längst fram. Men det är klart att vi ska plocka upp två stycken till så att det verkligen blir fullt i bussen.

Jag hade kollat upp innan och tyckte att vägen till Hatyai inte såg så lång ut men det visade sig vara fel. Det tog fyra timmar att ta oss dit. Vägen var inte den bästa och jag förstod aldrig varför han inte höll sig till landsväg 4 för utan valde att åka på småvägarna hela tiden. Fort gick det dessutom. Hatyai är förövrigt inte världens vackraste stad utan gav mig lite Indienvibbar med mycket folk och trafik i ett stort kaos. Vår chaufför verkade dessutom inte riktigt veta var vi skulle i staden så vi fick oss en liten sightseeing tur runt innan vi hittade vår resebyrå där vår buss till Singapore skulle gå ifrån. På plats fick vi veta att bussen går om två timmar och att vi nu har lite dötid att ta kol på. Vi traskar in i köpcentrumet tvärs över gatan och hamnar tillslut på McDonalds där jag beställer in en Tripple Beef Cheeseburger som jag skrev innan. Den såg väldigt smarrig och go ut på bilden. Dessutom såg den rätt så stor ut, typ som en Big Mac. Vad jag får är en vanlig cheesburgare med tre burgare. Någonstans borde jag inte vara förvånad men är ändå lite besviken. Trycker i mig halva burgarn och större delen av pommesen. McDonalds är ingen höjdare men det funkar när man vill ha något utan att behöva vänta en längre stund. Max är att föredra men det ha inte expanderat till södra Thailand än så får vänta ett par år till dess.

Bussen visade sig vara en väldigt bra buss, bättre än någon av de andra nattbussarna jag har rest med. De var stora säten som man kunde lägga ner i knäet på personen bakom. Det var bara tre säten per rad med en stol på ena sidan och två på den andra. Vi hamnade näst längst bak vilket inte gjorde något för mig och i efterhand så var det nog skönt det då jag tror att det var något som spydde längre fram. Det luktade så åtminstone. Problemet med bussen var att det inte fanns någon toalett och bara en tv skärm. Inga världsliga problem men det är alltid skönt att ha en toalett på bussen så slipper man anpassa sig efter stoppen. En tv-skärm är ju egentligen inget problem, bara lyx men då jag satt näst längst bak hade det varit trevligt att haft en skärm lite längre bak. Nu visade de bara en film under kvällen, the Expandeables med Sylvester Stallone, Dolph Lundgren och resten av den stenhårda eliten.

Bussresan tog oss först till gränsen mellan Thailand och Malaysia där vi först fick stämplar i passen för utträde ur Thailand och senare inträde i Malaysia. De skulle skanna alla väskor och sedan kom en passkontroll till oannonserat där passkontrollanten märkte att vi var från Sverige och sa ”Ibrahimovic”. Så jag vet inte om vi ska tacka Zlatan för att vi fick komma in i Malaysia eller så. Får kanske skicka ett tackkort till honom när jag kommer hem.

Ganska snart efter gränsen så somnade jag tror jag. Jag vaknade till liv ett par gånger. Bland annat när vi var i Kuala Lumpur tror jag. Sen fortsatte resan söderut på Malaysias nya highway. Tydligen är de för dyrt för folk att köra på den så flesta tar den gamla vägen vilket lämnar den nya väldigt lugnt och fin. Runtomkring vägen så verkar det väldigt städat men så antar jag att de har gått in för att göra omgivningarna fina utmed vägen.

Klockan nio på morgonen så anländer vi till gränskontrollen vid södra Malaysia och det slår mig hur stor skillnad det är på de båda gränskontrollerna. I norr så var det ett par simpla hus för skanning utav väskorna. Passkontrollen skedde utomhus om än under plåttak. Mellan Malaysia och Singapore så har det byggt upp världens hus, det skulle kunna vara en flygplatsterminal. Det ser väldigt modernt ut och personalen är trevlig. Samma sak på Singapores sida.

När vi tillslut är inne i Singapore som är världens renaste land så är jag lite besviken. Jag hade föreställt mig något helt annat. Ett New York med skyskrapor över allt och sådär men det kanske bara är jag som är på fel ställe. Jag får kolla runt och se om jag hittar mina skyskrapor. Dock är det rent men även där blev jag lite besviken. Jag har varit i Oman tidigare som är världens näst renaste land och där står de och sopar motorvägarna från sand och sopor. Där kändes det dessutom renare än vad första intrycket från Singapore säger mig. Får se vad jag tycker om ett par dagar.

Vi tog ett hotell ur Lonley Planet som heter Backpackers Cozy Corner Guesthouse. Längtar redan tillbaka till New Road men det ska nog fungera ett par dagar hoppas jag. Det är dock väldigt dammigt och jag vet inte om det är mögel på väggarna men det visar sig imorgon bitti. I värsta fall får jag antingen byta rum eller hotell om det inte fungerar. Men det är bättre än Kuldeep åtminstone.  Men rummet visar inte heller att det är världens renaste land.

Jag har fått frågan om bilder och om jag har tappat kameran. Det har jag inte gjort utan jag fotar för fullt. Är uppe i över 4000 bilder. Men jag vet inte vad ni vill se för typ utav bilder så kommentera gärna och säg mig vad för slags bilder ni vill att jag ska lägga upp.Jag har lagt upp en bild i slutet av detta inlägg samt att jag har lagt upp en del bilder på Facebook som ni ska kunna nå via dessa länkar utan att vara medlem på sidan: Indien, Thailand, Kambodja. Det är allt ifrån festbilder till naturbilder eller bara knäppa saker jag har hittat på resans gång. Men jag vill ju inte visa alla bilder redan nu för då har jag ju inget att visa upp när jag kommer hem. Det är bara tre veckor kvar för övrigt. Känns skönt att få komma hem men jag kommer sakna detta liv när jag har varit hemma en vecka.

Jag börjar få lite stämplar i mitt pass nu också vilket alltid är kul. Innan 2010 så hade jag nog inte en stämpel i mina tidigare pass men nu har jag fått så det är troligare att jag måste byta pass för att sidorna tar slut än för att det blir för gammalt.

Lägger till lite här efter att ha sett åtminstone de närmaste kvarteren från vårt gästhus. Rätt över gatan ligger ett köpcenter och efter det ännu ett. Vi har varit runt i båda nu och jag har insett att jag önskar att Sverige var lite mer så här ibland. I det bortersta hittade vi ett antal nördshoppar med dockor, kostymer och mycket annat roligt/nördigt. Högst upp fanns det en arkadhall samt ett rum med datorer där man kunde lana, spela mot varandra över nätverk. En våning ner hade de biograf där de visade de senaste filmerna samt ännu en arkadhall med lite roligare spel. De hade ett helt gäng med beat’em’up maskiner. Även i köpcentret närmast oss så fanns det en arkadhall med många spel. Så jag gillar det so far. Vi har nu även hittat gratis internet i de ena köpcentret så nu är livet kalas.

Sista natten i Thailand

Sista kvällen i Thailand. Har varit en bra stund. Träffat många trevliga personer. Har många bra minnen men nu är det dags att gå vidare till nya länder.

Idag var vi ute på en båt som tog oss runt Koh Phi Phi och stannade vid diverse ställen där vi kunde snorkla. Jag har aldrig varit en fena på att snorkla men tycker att det kan vara kul att dyka runt lite så jag ägnade dagen åt att hålla andan med jämna mellanrum. Jag såg en hel del fiskar, dock fick jag aldrig tag på någon. De var väldigt närgångna vilket några tyckte var mindre bekvämt. Vissa hade tydligen sett hajar dessutom vilket jag missade. Vi for runt Koh Phi Phi Don och sen vidare runt Koh Phi Phi Leh och vi var förbi stranden där de spelade in filmen the Beach. Stranden i sig var inte mycket att hänga i julgranen men däremot utsikten från den var desto mer imponerande.

I morgon, lördag, lämnar vi som sagt Thailand och beger oss mot Singapore. Resan tar sin början klockan 0900 med en båtresa från Koh Phi Phi till Krabi och sen vidare till Huay Yot tror jag i minibuss där vi sedan byter till en VIP buss som tar oss över två landsgränser de kommande timmarna. Känns som att det kommer bli ett långt dygn men vi spar en del pengar på att ta bussen gentemot flyget hoppas jag… Vi bör anlända till Singapore på söndag morgon klockan 1100. Vi gör dessutom vad UD varnar för och har gjort de senaste fem åren, vi reser genom södra Thailand där det kan förekomma oroligheter. Jag har dock inte hört något om att det skulle ha hänt något där nere den senaste tiden så de ska nog gå bra.

Efter att ha spenderat ett par dagar på Koh Phi Phi nu så saknar jag tiden då man var enda svensktalande och man slapp höra det svenska språket. Inte för att det är något fel på det men mest för att jag är på andra sidan jorden. Jag vill inte höra svenska då, jag vill höra Thai och kommunicera på engelska. Dessutom vill jag träffa folk från andra ställen än just Sverige men det har jag lyckats med. Jag har inte träffat så många svenskar, jag sprang på Anton och Ellen första veckan i Bangkok. Sen har jag träffat Elin och Cissi samt Erica och Julia. Alla fyra bekanta på ett eller annat sätt, åtminstone nu. Jag sprang på Andreas från Luleå på New Road också. Han var bara där någon natt och hade ett fullspäckat schema. Har säkert sprungit på några fler svenskar men de minns jag inte just nu. Danskar har jag sprungit på dock som aldrig förr, dock så förs all kommunikation på engelska då jag har svårt att förstå mer än enstaka ord på danska. Så vill en dansk prata med mig så är det engelska som gäller för stunden. Jag har även träffat med folk ifrån Finland, Holland, Frankrike, England, Tyskland, Argentina, Brasilien, USA, Ryssland och återigen säkert fler länder som jag bara inte kommer ihåg just nu. Det har varit skönt att få vara lite internationell och jag ser mig som mer backpacker än de som bara reser mellan öarna i tre månader och bara umgås med svenskar. Dock inget ont i det, man gör det man vill utav sin tid men jag skulle ha svårt för det.

 

Koh Phi Phi

Sitter på Koh Phi Phi just nu. Det har kommit lite regn men det regnar tydligen bara kvällstid och bara en mindre stund så det är rätt så lugnt hoppas jag. Vi tog nattbussen från Bangkoks södra busstation och kom till Krabi vid halv åtta snåret på morgonen. Vi hamnade vid ett turistcenter direkt där vi bokade båt över till Koh Phi Phi samt en natt på ett hotell.

Jag har hört mycket gott om Koh Phi Phi innan jag anlände. Hur det ska vara så vackert här och dittan och dattan men nä. Visst det är jättefint men naturen vid Khao Leam Lake och Sangkhlaburi var mycket vackrare. Samt där är det inte översållat med turister och hotell. Hela Koh Phi Phi är ju gjort för turister vilket känns lite tråkigt. Förvisso finns det lite natur men det ser svåråtkomligt ut och jag vill inte sätta livet på spel. Så för mig som bor mindre dyrt är inte Koh Phi Phi paradiset, för mig är det en väldigt exploaterad ö. Och Phi Phi ska väll vara den finaste ön i Thailand så jag känner mig lite besviken.

Men det kanske är jättefint om man tar en båt ut runt ön och snorklar lite och sådär. Får se till att göra det någon dag. Imorgon byter vi hotell då vi betalade rätt mycket överpris för vad vi har men det är inte lätt att veta när man inte varit på ön innan. Imorgon byter vi troligen till The Cave tror jag det hette där ett rum med fläkt kostar 400THB(88SEK) istället för 800THB som vi betalar nu.

Nattbussen gick bättre denna gång än när vi åkte mellan Siem Reap och Phnom Penh i Kambodja. Denna gång började vi tidigare och det var en längre bussresa men man sover ju inte som en stock på bussen. Värst var dock vid kanske fem tiden på morgonen så börjar en telefon ringa. Det är tantens som sitter över gången. Hon svara, lägger på och lägger tillbaka telefonen i sin väska. Två minuter senare ringer telefonen igen och hon gräver fram den vilket tar ett tag, svarar, säger ett par ord och lägger ner den igen i väskan för minuten senare ringa igen. Sådär höll det säkert på i en timme tills tanten gick av. Men då var klockan sex och solen var på väg upp tror jag. Det var rätt så mulet och dimmigt på vägen så jag såg egentligen inte solen men det var inte mörkt ute vilket brukar vara ett tecken på att solen är på väg upp.

 

Bye bye Bangkok

Då var man klar i Bangkok. Idag lämnar jag New Road Guesthouse för sista gången för denna resa. Jag kommer självfallet att sakna stället, det är verkligen som mitt andra hem och jag har spenderat en hel del tid här. Efter lite räknande så visade det sig att jag har varit här i ca tre veckor vilket är en lång tid att spendera på ett och samma ställe.

Men jag har träffat sjukt mycket trevligt folk, Carl, Carla, Joeri, Trine, Hanna, Ellen, Anton, Elin, Cissi, Happy, Kitti och många fler. Det har blivit en hel del öl, en hel del thaiwhisky men aldrig för mycket. Bara sådär lagom när man har det trevligt.

De senaste dagarna har varit rätt så intensiva kvällstid. Första natten var det personalfest i baren. Jag slöt upp och dansade och drack lite whisky. Andra natten bar det av till Khaosan road för lite nattlig livemusik och igår så hade jag det bara trevligt på gästhuset med diverse folk.

Så det är med blandade känslor jag lämnar gästhuset och Bangkok. Men det ska bli skönt att se lite stränder och att få bada lite igen. Har ju hört mycket gott om södra Thailand. Det ska ju tydligen vara väldigt fint där nere med deras stenformationer och kritvita stränder. Får se om de stämmer.

Vi hoppar på en nattbuss idag ner till Krabi och tar oss sedan ut till Koh Phi Phi imorgon tror jag om vi inte stannar någon dag i Krabi för att ha varit där. Nästa vecka kommer en gammal kurskamrat ner till Phuket för semester så får se om jag kanske tar mig dit någon dag och säger hej. Jag måste ut ur Thailand inom två veckor nämligen så vi har inte all tid i världen att spela på. Krisar det så gör man ett visarun till Malaysia under en dag så får man ytterligare femton dagar på sig

Men om fyra veckor så sitter jag på ett plan eller flygplats någonstans i Europa tror jag. Det ska bli rätt så skönt faktiskt även om man ibland önskar att man kunde vara ute och resa lite längre.

1 månad kvar

åtminstone set till datumet och jag är fortfarande kvar i Bangkok och på New Road Guesthouse. Det hade jag inte trott när jag checkade in här första gången. Men man ska inte stressa har jag hört och jag har ju en hel månad på mig att ta mig ner till Kuala Lumpur så det är lungt.

Nu blir det Chatuchak helgmarknad och sen vet jag inte vad som händer. Blir åtminstone kvar i Bangkok under helgen.

Lake House Adventure

Då var det dags för det längre inlägget.

Jag har varit iväg på vad VisitBeyond kallar Lake House adventure. En resa till västra thailand där man spenderar ett par dagar på en husbåt med lite utflykter på dagarna. Det hela låter väldigt lugnt vilket det också har varit.

Första dagen bestod utav sex timmar i en minibuss från Bangkok till Khao Laem Lake. Vägen började bra men blev med tiden mer krokig och sista timmarna var det mycket upp och ner samt svängigt så inget för den åksjuke. Vägarna i slutet hade passat i valfritt bilspel. Jag hamnade bredvid en unge som blev åksjuk mellan varven och vars föräldrar inte förstod att om han kollar framåt så mår han bättre men det gäller inte för en liten stund utan han bör kolla framåt i stort sett hela tiden. Deras medicin var att ge honom hans Nintendo DS och låta honom spela vilket han förvisso såg ut att må bra utav men när han inte spelade så satt han och kollade åt alla håll utom framåt. Konstigt att ungen mår dåligt i bilen.

Vi var totalt 20 stycken på resan, 18 danskar plus jag och Hanna från Finland. Resesällskapen varierade, det var barnfamiljer, par, mor och dotter, samt ett par backpackers. Åldrarna varierade även de men det var en bra mix utav folk och åldrar. Vi var fem stycken runt min ålder så jag hade lite folk att umgås med.

Första dagen så tog vi oss även en bit med vår husbåt som blev runtbogserad på sjön. Jag satt på soldäcket och kollade utsikten när jag såg ett område som fick mig att tuppa av utav inspiration. Västra thailand och speciellt området runt sjön Khao Laem Lake är så otroligt vackert. Inspirationen har dessutom fortsatt att komma under de dagarna jag spenderade på båten och på de olika utflykterna så jag är nu full utav idéer vilket känns bra. Nu behöver jag bara göra något utav de. Det jag kunde se framför mig var en del utav sjön, en dal klädd i skog och himlen och jag kunde verkligen föreställa mig hur det gick dinosaurier här för många miljoner år sedan. Dock visade det sig att området har blivit fyllt med vatten efter att de byggt en damm någonstans vid sjön och efter det så har området blivit fyllt med vatten. De fick flytta en hel stad för att genomföra det vilket innebär att nuvarande Sangkhlaburi är nybyggt och att de gamla är kvar på botten utav sjön.

Vi fortsatte en bit till med båten innan vi stannade sedan för dagen och det blev dags för sol och bad den återstående tiden innan solen gick ner. Vattnet var behagligt trots att det kändes lite kallt när man hoppade i men det blev genast bättre. Vi bjöds på mat som bestod utav tre olika rätter, ungefär som en buffé. Till det fick vi även lite efterätt bestående av två skivor ananas och två skivor vattenmelon.

Det är en konstig känsla att vakna upp och se miljön utanför fönstret röra på sig. Bogserbåten började dra redan vid 6.30 och vi hade nog kommit en liten bit när jag vaknade. Det bjöds på frukostbuffé och sen vid niotiden så var det dags för den första utflykten. Vi parkerade husbåten och satte oss i bogserbåten som tog oss in till land en bra bit bort. Där vandrade vi princip rätt in i djungeln för att leta reda på ett vattenfall. Jag fick för mig att flipp flopps var ett bra val av skor för detta ändamål och efter att vi korsat ett vattendrag så var det som att gå på såpa så jag fortsatte barfota genom djungeln. Valet av skor berodde även på att jag trodde att vi behövde ett par riktiga skor på eftermiddagen och att jag då föredrog att ha de riktiga skorna torra, men så var inte fallet.

Vandringen varade i kanske 20 minuter, vi passerade ett vattendrag där vi fick vada igenom och där vattnet nådde upp till knäna ungefär. Sen var det en del upp och ner, men det var väldigt fint i djungeln och det kändes inte som att det var någon turistled dit alla turister i området vallas utan det kändes ganska isolerat. Väl framme vid vattenfallet så var det klart mer imponerande än det jag såg i Chiang Mai som verkligen var artificiellt och enbart med på turen för att de skulle kunna ta ut mer pengar. Detta vattenfall var ett riktigt vattenfall, jag klättrade nästan ända upp och fick instruktioner på var jag skulle sätta fötterna för att slippa dö. Så illa var det inte men hade jag halkat hade jag nog fallit ett par meter åtminstone, säkert mer och landat först på stenarna och sedan i vattnet.

Då jag valde att vända innan jag nådde toppen så fick jag ta mig ner för egen maskin och när jag nästan var nere fick jag höra att det fanns en lättare väg ner om man hade klättrat hela vägen upp. Så tydligen riskerade jag mitt liv mer med att klättra ner igen istället för att fortsätta den sista biten upp och sen ta den längre vägen ner.

Vi vandrade tillbaka till bogserbåten och på vägen fortsatte inspirationen att komma. Fick lite Jurrassic Park/Lost vibbar när hela gruppen går på led med djungeln på ena sidan och vatten på andra sidan. Jag väntade bara på att det skulle komma ut en stor dinosaurie ur skogen men det gjorde det aldrig. Jag får rita dit det själv på mina foton sen.

Väl tillbaka på båten så fortsatte resan norrut mot Coconut Island. En ö där det, tro det eller ej, odlar kokosnötter. De odlar även en del annat och efter en väldig lång resa på bogserbåten så kommer vi iland. Vi följer en lång väg som tar oss upp ön och högst upp på ön ligger det en liten by. Där får vi se hur de skalar kokosnötter på två röda. Vi kollar runt lite och får reda på att de även odlar ananas, pomelo tror jag det heter och lite andra frukter. Vi får även smaka på någon typ av frukt som inte alls var god. Innandömet kan lättas beskrivas som stora majskorn med en slemmig hinna utanpå och så har majskornet samma konsistens som en nöt typ. Inte min nya favoritfrukt direkt. Vi går ner gen och tar bogserbåten tillbaka igen till vårt hus.

Det hände inte mycket på husbåten. Var vi i rörelse var det badförbud och då fick man sola, läsa, spela spel eller vila. Stod vi still så badades det en del och sen återgick man till att sola, läsa och spela spel. Vi snackar för övrigt kortspel, brädspel och liknande och inga elektroniska sådana. Själv fotade jag en hel del när vi var i rörelse då jag som sagt fann området väldigt inspirationsrikt.

Dagen efter så rörde vi oss en ordentlig bit innan vi stannade vid lunch för att sedan bege oss ut på utflykt hela eftermiddagen. Vi blev upphämtade utav två stycken long-tail båtar som tog oss runt på en liten tur på vattnet där vi fick se några klippor som tydligen var från jurassic-eran om jag minns rätt. Det läste jag mig dock till senare och inget jag visste när vi åkte förbi. Vi stannade till under en bro och bytte transportmedel till pickuppbilar för nu skulle vi ut i bushen.

Jag har åkt på en del dåliga vägar under min resa och trots att dessa vägar knappt syntes ibland så höll de förvånansvärd hög kvalité. Vissa vägar i Indien var värre och då låg det ändå asfalt på dem. Men det var fortfarande en skumpig resa men den tog oss ner i en dal mellan bergen där de odlades diverse saker. Vi åkte mellan åkrarna, tog av på vägar som knappt syntes och tillslut nådde vi en flod där vi hoppade av. Där väntade ett gäng elefanter på oss för att oss ännu längre in i dalen.

Jag köpte lite sockerrör för att mata elefanterna med, det slutade med att en elefant fick alla sockerrör och det var inte ens elefanten jag red på sen. Jag klättrade upp på en elefant och jag såg ingen käpp hos föraren vilket kände bra då senast jag red elefant så användes käppen mer än lovligt på elefanten. Dock hade föraren kvar ”spiken” som brukar vara fäst på käppen men jag såg aldrig att han använde den. Det bar av och det var många gånger bättre än turen jag fick i Chiang Mai. Även om färden inte gick i djungeln så var det fortfarande ute i det vilda. Till en början var det en del åkrar men med tiden blev det mer vildvuxet och även om vildmark är att ta i så var vi långt ifrån närmaste väg iallefall. Tillslut kom vi fram till ändhållplatsen där vi steg av elefanterna och fick lite stekt ris med grönsaker. Vi hade även en hund i sällskap som ställde sig och glodde storögt på mig och min mat. Han fick så han klarade sig i slutändan då alla som inte åt upp lämnade resterna till honom, så även jag.

Vi korsade forsen till fots och i grupper så om en föll så föll resten av gruppen eller så klarade gruppen att hålla kvar personen tills dessa att hon/hon fick fotfäste igen. Nu var det ingen som ramlade så det gick bra att ta sig över forsen. Väl på andra sidan så hade vi en liten promenad till dess att vi nådde våra bambubåtar.

I Chiang Mai så testade jag både forsränning i en stor gummibåt och bamburafting vilket var mer stillsamt då vi satt på en liten bänk på en båt och tog oss nerströms i ett lugnt tempo. Denna gång var bamburänning, som det säkert blir på svenska, en mix utav de båda tidigare försöken. Vi åkte på en bambubåt bestående av kanske tio bambustavar. Längst bak stod vår kapten, han styrde oss dit han ville oftast och sen stod vi framför honom. Jag längst fram och Hanna stod i mitten av flotten. Senare fick vi även sällskap utav Phet, vår guide för veckan.

Vi tog oss ner i steg. Vi stannade för att samla ihop gruppen och för att kameramannen skulle hinna åka om oss för att filma nästa sekvens. Det hela var väldigt kul. Jag drog i vattnet ett par gånger, självfallet skyller jag allt på kapten som jag trodde ville vårt bästa. Eller så var de det han ville och nu har jag ju lite roliga minnen från det hela än vad jag skulle ha haft om jag hade stått hela vägen ner.

Vi ett tillfälle så tror jag vi åkte in i en sten vilket resulterade i att alla fyra på flotten hamnade i vattnet efter att flotten kantrade och hamnade upp och ner. Så vi blev tvungna att vända på den vilket inte var allt för lätt men med lite samarbete så gick det bra. Jag lyckades även avvärja en frontalkollision med en stor sten genom att istället för att använda bambustaven i marken så stötte jag den mot stenen och tryckte till så att flotten åkte åt andra hållet.

Den sista sträckan var väldigt lugn och man hade lite tid att kolla runt på de vackra miljöerna som vi färdades i och då såg jag det. Den perfekta bilden som tagen ur en film eller spel. Klarblå himmel, ett berg täckt utav skog och sen månen som syns trots att det är ljust ute. När jag stod där på flotten så önskade jag mig inget mer än att ha min kamera med mig. Tack och lov hade jag inte det då den nog inte hade mått så bra utav ett par vändor i vattnet. Jag tog en mental bild och tänkte att det får vara bättre än inget. Väl tillbaka så var vi där vi hade börjat vår elefanttur och då slår det mig att jag har ju kameran med mig fast den låg i torrt förvar under resan ner. Så jag plockar snabbt fram kameran och tar mina bilder som tyvärr inte blev lika bra som jag önskade. Månen var lite för liten men det blev bra bilder ändå. Det är svårt att få månen att bli större än vad den faktiskt är så jag får nöja mig med vad det blev.

Sen bar det av mot Sangkhlaburi och P. Guesthouse där vi passerade ner till väntande longtail båtar som tog oss tillbaka till husbåten. Väl tillbaka så var det middag och sen så slank det ner två glas med Sangsom och cola. Sangsom är thaiwhiskey, thairom eller blended spirits. Beror på vad man vill kalla det och vem man frågar. Det smakar inte rävgift utan är gott och lagom starkt.

Sista dagen var vår day off. Förmiddagen spenderades på soldäcket på båten samt stundvis i vattnet. Vid tolv var vi tvungna att byta lyxen på flodbåten mot backpackerlivet på P. Guesthouse. Nu var ju inte alla backpackers förvisso men vi stannade alla på samma ställe dock med olika standarder. Jag fick ett rum, två sängar som var långt ifrån så sköna som på båten. Och det var allt. Det var delad toalett som gällde med resterande backpackereliten. Barnfamiljerna och citytjejerna fick bekvämare rum skulle jag tro. Jag hörde till och med något om varmvatten vilket jag hart lärt mig leva utan sen jag åkte från Sverige.

Jag och Hanna tog en promenad i Sangkhlaburi för att se det den är känd för, den handbyggda träbron. Förvisso en imponerande bro som de nu höll på att renovera men jag skulle nog inte åka hela vägen upp dit för att endast se den. Vi tog oss över bron till en stadsdel som byggts upp för alla burmesiska flyktingar som blev bostadslösa när de valde att bygga en damm någonstans vid sjön och därmed svämma över hela dalen. Det skulle ligga en marknad på den sidan men vi hittae ingen, antingen så gick vi inte tillräckligt långt eller så var det en väldigt liten marknad. Vi återvände tillbaka och gick till 7/11 för att köpa glass och vatten. Staden ligger även nära Three Pagoda Pass som är gränsen till Burma där det finns tre pagodar att besöka. Tydligen har gränsen använts i åratal och långt tillbaka i tiden.

På kvällen träffade vi en tysk doktor som bjöd på Jameson, lite riktig whiskey för en gångs skull. Vi snackade och fick senare sällskap utav en kanadensare och hans pårökta tjej. Kanadensaren var tydligen journalist och gjorde tydligen resor in i Burma för att hitta saker att skriva om.

Då slog det mig att jag satt i en by som har väldigt få hotell, antalet turister jag såg på gatan gick att räkna på en hand och det är här ute man hittar de riktiga backpackerresande. De som faktiskt är ute för att se något annat än stränder och göra annat än att festa. Det var så det kändes åtminstone.

Nu, när dessa sista rader skrivs sitter jag i en minibuss på väg tillbaka hem, eller till Bangkok vilket är lite samma sak. Nu vet jag inte vad jag ska hitta på. Ta mig söderut till regn och rusk eller ändra planerna och ta mig till Laos för en sväng i ännu ett land. Ska mejla min kontakt på Kilroy och se om det är möjligt att ändra flygbiljetten så att jag flyger hem från Bangkok istället för Kuala Lumpur. Planet mellanlandar ändå i Bangkok så jag borde ju i princip kunna hoppa på där. Men inget är bestämt och det blir nog så att jag tar mig söderut ändå.