Ett långt, sista inlägg.

För tretton veckor sedan sade jag ”Hej då” till mina föräldrar och hoppade på planet till München. Från München gick sedan resan till New Delhi, Indien där jag hamnade på stadens billigaste hotell. Man får vad man betalar för har jag hört och här var det sant. Det hade möjligen blivit något bättre om vi hade fått komma till vårt riktiga rum direkt istället för att bli placerade på taket ett par timmar i ett mögligt rum men stället det låg på var fortfarande inget för mig. Jag försökte hitta tillbaka två veckor senare för att knäppa några foton men inget av det jag såg då var ens i närheten utav vad jag var med om första dagen.

Kuldeep Guest House

Det känns lite som att man ska se upp med att bo på de billigaste ställena. De är sällan de bästa och man kan hitta många bra ställen om man bara lägger på några kronor. Fördelen med Kuldeep var att nu känns alla ställen jag bott på mycket bättre. Det ska mycket till för att jag ska klaga på ett ställe för ofta får man vad man betalar för. Det kan lukta lite illa, inte vara städat på flera veckor men kollar man sen vad man betalar så kan man ibland få en förklaring. Jag är glad så länge jag har en säng att sova i och det är någorlunda tyst. Sen om jag sover i sovsal eller eget rum spelar mig mindre roll.

Indien känns idag som en evighet sedan. Det var mina två första veckor på resan. Jag såg Rajasthan som är ett av de varmare distrikten i Indien. Jag hade gärna sett Ladak som ligger vid Himalaya men det området är lite oroligt och det fanns inte tid till det på denna resa. Men jag återvänder nog till Indien för eller senare. Har redan fått ett erbjudande att möta upp med en person som ska dit i slutet av januari. Jag verkar ha en förmåga att alltid hamna bland alla indier dessutom. I Singapore bodde jag i Little India. I Bangkok så bodde jag också precis vid deras indiska kvarter, något kvarter bort från New Road så låg India Hut. En indisk restaurang med en logga liknande Pizza Hat och förstås ett liknande namn. Här i KL så tycker jag mig se Indier överallt. Men indier åker utomlands för att jobba och tjäna pengar antar jag så det är väl därför man ser många indier runt om i asien.

Men inget ont om indier, hade en indier i min sovsal på Monkee Inn som gav mig en del bra tips på var man ska åka i Indien. Tydligen är östra Indien fantastiskt och utan all kommersialism då turisterna inte har hittat dit än. Stället ligger mellan Bangladesh och Burma. I norr hittar man världens gladaste land Bhutan dessutom.

Men de var två intressanta veckor i Indien. Som alla vet så hyrde jag en bil och chaufför och åkte runt och kollade in diverse städer. Bilen var av modell mindre men tack och lov hade jag baksätet för mig själv då Josefin var tvungen att sitta i framsätet.

Tata

För tio veckor sedan lämnade jag Indien och for till Thailand där jag hittade mitt hem under resan, New Road Guesthouse. Det var där jag mötte Anton och Ellen från Västervik, Carl från England. Jag mötte Carla från Danmark, Andreas från Luleå, Trine och Fie från Danmark samt Joeri från Holland. Det var även där jag blev vän med typ all personal, Änn, Happy, Dao, Kitti och Martin. Har träffat mycket människor där och väldigt många har varit väldigt trevliga.

Kitty, Carl, Sodsai, Josefin & Carla

Längst ner på listan av trevlighet så hittar vi Toby från Tyskland som började med att säga att han inte riktigt brydde sig om vad vi andra hette då han ändå inte skulle komma ihåg det och inte riktigt brydde sig. Han förklarade också gång på gång hur bra Bali är och hur mycket han älskade det. Vi, jag Carl och Carla, gömde oss från Toby den kvällen när han fixade mer mat till sig själv. Vi satte oss på baksidan utav New Road i mörkret och fortsatte dricka blended spirits. Jag är inte för mobbing på något sätt men hade han velat umgås med oss så hade han letat upp oss kan jag känna. På samma sida som Toby hittar vi även en fransman som hade sina teorier om kärlek och var på jakt efter äkta kärlek. Han hoppades hitta det via internet och hade precis varit i Kambodja för att träffa någon tjej därifrån. Även han presenterade sig på ett udda sätt genom att säga att han gärna hade varit dum som oss andra så hade han kanske hittat kärleken vid det här laget men när man är lika smart som honom så skräms tjejerna bort utav alla smarthet som strömmar ur honom. Och där någonstans fokuserade jag på att prata med de andra runt bordet.

Under min första månad i Thailand så han jag med en hel del. Chiang Mai i norr, Koh Chang och Aranyaprathet i öst och förstås Bangkok. Jag hann även med en grym vecka på Koh Samet med Carl och Carla. När jag kollar på fotona där ifrån så känner jag enbart glädje. Vi hade det king som kidsen säger idag. Vi gjorde inte mycket förutom solade på dagtid och snackade och drack på kvällstid men det räckte. Vi träffade även två tjejer från Malmö som var ute och reste. Vi fick även se Carl gå upp i ringen och gå en match i thaiboxning som han klarade av galant (läs överlevde) trots att han förlorade i slutändan. Och ändå hade jag lovat honom att inte släppa upp honom i ringen om man han försökte. Det gick ju sådär med den saken. Vi såg även två svenskar utmana varandra och det gick inte att kalla boxning utan mer… Krogslagsmål tänkte jag skriva men även det är snyggare än det här var. Kul hade vi i publiken dock och det var de viktigaste för oss.

Efter veckan på Koh Samet bar det av till Kambodja och en vecka med stenar och en historielektion. Pol Pots regim var hemsk och även vad de uträttade. Vi besökte både S21 som är fängelset där de höll vanligt folk fångar för egentligen vad som helst och så besökte vi även Killing Fields som är en plats där de har hittat en del massgravar och grävt fram upp emot 9000 lik och då var det bara en av alla avrättningsplatser i landet. Kambodja var annars ett intressant land. Ankor området var utsökt med Bajoum som favoriten. Bajoum är ett hus där varje torn har stora stenansikten som blickar ut över varsin sida. Väldigt häftigt. Angkor Wat var inte lika häftigt men självfallet imponerande. Tre dagar går dock åt att göra Angkor området. På en dag så hinner man inte med allt och nästa pass man kan köpa efter endagars är just tredagars.

Landsbygden bestod i stort utav risfält men det var väldigt fint. Storstäderna Pnom Phen och Siem Reap kändes lite som Indien, åtminstone Pnom Phen med en hel del skräp på gatorna. Gästhuset i Pnom Phen var shysst men det hade världens smalaste korridorer och trappor. De gick knappt att mötas i dem men stämningen var bra, det var mycket backpackers och personalen var trevlig.

Tillbaka till Thailand så gick jag och Josefin skiljda vägar. Jag blev sittandes i Bangkok en vecka njutandes av friheten innan jag åkte iväg på Lake House Adventure med Jysk Resebyrå som har kontor på New Road Guesthouse.  Lake House Adventure tog mig till västra thailand precis på gränsen till Burma. Khao Laem Lake närmare bestämt och byn Sangkhlaburi. Området där omkring hamnar på min topp tre utav vackra landskap. På samma lista finns Himalaya samt området kring Kebnekaise.

Jag flöt runt på Khao Laem Lake i en stor husbåt som drogs runt av en bogserbåt. Vi drogs norrut och snirklade runt på sjön och stannade till då och då för diverse utflykter. Det var elefantridning, lite djungeltrekking där jag gick barfota för att tillslut skära mig på ett grässtrå på slätten utanför djungeln. En väldigt avkopplande vecka och jag borde ha blivit flytande på danska efter den veckan då det var jag, en finsk tjej och 18 danskar som gäster. Jag lärde mig ingen danska den veckan trots att jag borde ha snappat upp en del.

Det är också en sak som har hänt med resan, om någon pratar svenska med mig utan att jag vet att personen är svensk så hör jag inte att det är svenska. Jag har träffat en del svenskar men inte jättemånga under resan. Tack och lov ska väll sägas. Inget ont om mina landsmän och kvinnor men hade jag velat träffa svenskar så hade jag lika gärna kunnat vara kvar i Sverige. Nu har jag ju träffat en del svenskar ändå men det har ändå varit relativt få mot vad jag har hört att man kan träffa.

Jag har dock sprungit på många nordbor. New Road Guesthouse i Bangkok är ju danskägt så där har jag hejat på en himla massa danskar. Jag har även sprungit på en och annan finne, bland annat två finska tjejer som jag sprang på i Bangkok och senare i Singapore där vi bodde på samma gästhus. Världen är ibland bra liten ibland. Har träffat ett par fransmän, amerikanare, tyskar, engelsmän, en israel som kunde lite svenska, australiensare, ryssar, indier och holländare bland annat. Det är ju det som är grejen med att resa runt. Att träffa nytt folk från andra länder och knyta kontakter.

Efter Khao Laem Lake bar det av tillbaka till Bangkok för ett par dagars avkoppling innan jag och Josefin drog till södra thailand. Under de tre dagarna träffade jag många intressanta personer som jag hoppas på att träffa på igen. Det blev även en del festande under de dagarna men det var en riktigt bra avslutning på Bangkok.

Södra Thailand var tyvärr lite av en besvikelse. Jag spenderad förvisso endast tre dagar där innan jag for vidare till Singapore men det är lite för mycket turister för min smak. Lite för mycket party och festande. Detta trots mina tre kvällar av festande i rad i Bangkok. Men till exempel så var det mer oväsen på hotellet där vi bodde på Koh Phi Phi än alla de sovsalar jag sovit i under resan. Koh Phi Phi blev för övrigt ön dit jag åkte för sol och bad. Oj vilken turistig ö, den var verkligen helt anpassad för turister. Jättebra om man bor på resort kan jag tänka mig men det var inget för mig under den här resan. När man har familj och åker på ”charter” kan jag tänka mig att det är bättre. Men jag åkte på resan för att se mer utav länderna jag besökte än att se en massa turister.

Det blev åtminstone en dag på stranden och en dag på en snorklingtur runt Koh Phi Phi då vi besökte stranden där de spelade in filmen the Beach. Men annars var det inte mycket att hänga i julgranen tyckte jag. Efter Koh Phi Phi bar det söderut till Singapore. Jag åkte dit med buss och det tog sitt tag. Resan tog sin start klockan nio på morgonen och slutade först dagen efter vid elva tiden. Då hade jag hunnit med två landsgränser, suttit i en minibuss i fem timmar samt väntat på en riktig buss i två timmar i Hat Yai i södra Thailand. Hat Yai verkar förövrigt vara en riktigt tråkig stad.

I Singapore spenderades elva dagar tror jag. Jag hann med tre olika gästhus där det första var mögligt men de två där efter var riktigt trevliga. Spenderade dagarna med att vandra runt och kolla in staden och efter ett par dagar lärde jag mig hitta utan karta. Jag såg Singapores Merlion, skyskraporna, en park mitt i staden och några arkadhallar bland annat. Singapore är världens renaste land och efter de först dagarna insåg jag det. Det är väldigt rent och det är väldigt iordninggjort. Jag besökte även Singapore Zoo där det har vita tigrar. Väldigt exotiskt om man inte har vuxit upp i Eskilstuna men zoot var väldigt fint och iordninggjort. Det kändes dessutom väldigt stort för att ligga i det lilla landet Singapore men det går åt lite utrymme för att ge alla djur utrymme att röra sig.

Jag tog bussen till Kuala Lumpur, Malaysia där jag mötte regnet på riktigt. Det fullkomligt vräkte ner regn den första eftermiddagen. Jag tog mig till Cosmopolitan Inn med en taxi som jag fick betala överpris för.  Så här i efterhand hade det varit närmare om jag hade bott i Chinatown direkt men hade fått ett tips om att Cosmopolitan Inn skulle vara ett bra ställe, samt att jag hade kunnat ta monorailen till Chow Kit för några få Ringgit men i regnet och anländandet till en ny stad gör jag gärna det lätt för mig och hoppar in i en taxi. Man slipper irra omkring för att hitta någonstans utan överlåter det till de som, förhoppningsvis, vet var jag ska.

Jag spenderade två nätter eller tre nätter på Cosmoplitan innan jag flyttade till Chinatown då det känns mer centralt. Där bosatte jag mig på Monkee Inn i ännu en sovsal. Sovsalar är något jag har vant mig vid så det kanske kommer bli konstigt att sova i ett eget rum när jag kommer hem. I Singapore var det endast sovsalar. I Bangkok sov jag första natten på ett hotellrum men resterande tre veckor sov jag i sovsal. I Kambodja var det ett vanligt rum som gällde och hittills i Malaysia så har det varit sovsal. De tre sista nätterna har vi dock uppgraderat till två olika fyrstjärniga hotell. Men sovsal är väldigt socialt. Man träffar alltid folk att prata med vilket alltid är trevligt. Och det har aldrig varit några problem att sova utan det har i princip alltid varit tyst. Eller så är det jag som sover tungt och inte hör något. Tredje alternativet är att jag är sist i säng och först upp.

Innan resan hade jag aldrig funderat på att sova i sovsal. Trodde att det skulle kännas konstigt men när jag var tvungen att byta ställe i Bangkok så tänkte jag att det kan vara värt att testa och det var dessutom billigt. Det var mitt största misstag/bästa beslut beroende på hur man ser på det hela. Hade jag inte hittat New Road Guesthouse så hade jag nog inte spenderat tre veckor i Bangkok. New Road var ett väldigt bra ställe och är fortfarande. Har träffat väldigt många nya kompisar där som jag hoppas på att träffa i framtiden.

Flygresan hem var ett äventyr i sig. Resan tog sin start runt 18-tiden från hotellet i Kuala Lumpur med att jag och Josefin tog en taxi till flygplatsen. På vägen ut var jag rätt så säker på att chauffören körde fel väg då flygplatsen ligger åt söder men han körde norr ut och runt hela staden men samtidigt så är han taxichaufför och bör veta bästa vägen. Men samtidigt så hade vi nekat att ta deras fasta pris till flygplatsen då vi räknade på att det skulle vara billigare än vad han sade så det kan hända att han tog en längre väg för att få in mer pengar än han egentligen skulle ha fått. Men vi kom fram och det var det viktiga. Planet lyfte när det skulle och vi flög först till Bangkok för att lämna folk och hämta upp nytt folk för att sedan flyga mot Europa och snökaoset.

Resan mellan Bangkok och Frankfurt skulle ta elva timmar men väl framme i Nurburg så cirkulerar vi ett varv först innan piloten berättar att vi kommer att landa i Stuttgart för att tanka då Frankfurt är stängt och vi inte har bränsle nog att cirkulera i ytterligare tre timmar. Så vi landar i Stuttgart och blir sittandes där i ungefär tre timmar. Vi får erbjudandet om att vi kan lämna planet om vi vill men är då inte välkomna tillbaka på planet samt att bagaget kommer att vara kvar på planet och kommer att skickas hem till en till efter jul. Jag sitter kvar då jag egentligen inte kan göra så mycket. Funderade ett tag på om det gick några plan från Stuttgart till Sverige eller Danmark och sedan ta tåget sista biten hem men kände att det inte riktigt var värt det. Det kändes lite konstigt att Stuttgart som är en mindre flygplats har öppet men Frankfurt som ligger tio mil bort är stängt på grund utav snöoväder och dåliga förhållanden. Hur som helst så kommer vi iväg tillslut och vi landar i Frankfurt runt halv tio och vårt flyg till Stockholm går tio i tio så vi bestämmer oss för att chansa på att vi kan hinna med det.

Det sista piloten säger är att de kommer att stänga flygplatsen om 20 minuter igen men vi chansar ändå på att hinna med vårt plan. När flygplansdörren öppnas så är jag och Josefin ute direkt och beger oss sedan mot närmsta skärm för att se vilken status planet har. Det är framflyttat till kvart över tio och vi beger oss mot gate A14 på andra sidan av Frankfurts flygplats. Vi springer och passerar ett par passkontroller, säkerhetskontroller och någonstans på vägen får vi reda på att det är en och en halv kilometer kvar och då är det ungefär tio minuter kvar tills planet är tänkt att lyfta. Vi genar också vid en säkerhetskontroll. I stället för att springa i deras upplagda kösystem så duckade jag under bandet och sprang fram till en säkerhetskontroll. Men kvinnan som hade ordning på kön, som bestod utav mig, Josefin och någon till tycket förstås inte att det var ett okej sätt att köa på och trodde inte heller att vårt plan skulle gå så hon förstod inte varför vi stressade.  Vi kände att det var dumt att chansa och passerade säkerhetskontrollen där Josefin förstås fastnade och fick kämpa av sig skorna som tydligen var en säkerhetsrisk innan de hade skannat dem ordentligt. Därefter sprang vi den sista biten och kommer fram till incheckningsdisken och blir insläppta. Efter ett par minuter på bussen så visar det sig att vi är de sista passagerarna och blir utkörda till planet som sedan står på marken säkert en halvtimme innan vi tillslut lyfter mot Stockholm och Arlanda.

Väl på Arlanda så tar vi det lite lugnare och går till bagagebanden leendes över att vara hemma i Sverige igen. Där står vi och väntar för att efter ett bra tag konstatera att våra väskor inte har kommit med planet till Stockholm. Tur i oturen så är vi ju hemma och är inte i behov utav väskorna längre. Det hade kunnat hända i Indien och då hade det blivit lite er komplicerat men nu hände det i Sverige och jag kommer att få min väska någon dag.

Men nu är det slut på denna resa. Det har varit ett äventyr men det är också skönt att vara tillbaka i Sverige igen. Tack till alla er som har läst, hoppa ni har uppskattat mina blogginlägg. Bloggen kommer inte uppdateras så mycket mer nu utan nu får den vila ett tag tills nästa resa ut i världen.

God jul på er och gott nytt år!

Sista inlägget…

…kommer. Det är under konstruktion och blir klart i veckan. Det är tanken i alla fall.

Och jo, jag är nu hemkommen till Sverige.

Mat

Satt precis nere på Monkee Bar och käkade en pizza när jag insåg att jag äter i princip bara icke-asiatisk mat nu för tiden. I Singapore tröttnade jag på asiatisk mat med ris eller nudlar. Så det blev ett par dagar där utan allt för mycket mat. Men efter ett par dagar hittade jag närmsta Subwayrestaurang och fick där min lunch/middag. Ofta var det just kombinerade och kom sent på eftermiddagen vid 16-17 tiden ungefär.

Nu i KL har jag funnit ett stort utbud utav icke-asiatisk mat. Det finns McDonalds, KFC, Burger King, Subway förstås men sen finns också ställen som Monkey Bar och Reggae Bar. Monkey Bar har inte den största menyn men det ligger på bottenvåningen av mitt gästhus så dit har jag nära vilket är ett stort plus. Reggae Bar ligger inte långt bort, tar fem minuter knappt att ta sig dit och där serverar de allt från pasta och pizza till biffar med pommes. Där har jag varit och käkat ett par gånger med Anton och Ellen.

Jag tror det är så här, eller jag är rätt så säker på saken, men asiatisk mat bör ju vara billigare än icke-asiatisk mat så som pizza. Men just nu känns det som att pris inte spelar någon större roll. Det är fortfarande billigare än i Sverige. Jag får en pizza och dricka för 22MYR(45SEK) på Monkey Bar. Jag får en pasta carbonara för runt 20SEK på Reggae Bar. Så jag klagar inte även om jag skulle kunna äta för 10SEK per måltid.

Men jag måste ha stoppat i mig en hel del skräpmat den senaste tiden. Idag blev det en Spicy Italian på Subway till lunch och en pizza till middag. Igår var det pasta till lunch och pizza till middag. Dagen innan det blev det nog bara middag men då blev det någon halväcklig kyckling på Reggae Bar. Jag ser det som att jag äter ju åtminstone. Jag hade kunnat avstå all mat för att spara pengar men det vore ju dumt. Får se till att åka extra mycket skidor när jag kommer hem och träna bort alla pizzor och subwaymackor jag tryckt i mig de sista två veckorna.

Jag kanske borde passa på att testa KFC då vi inte har det i Sverige…

1 vecka kvar…

…och tolv veckor har passerat. Jag har ett inlägg som nästan är färdigt men insåg att det passar sig bättre nästa vecka som en sammanfattning utav de 13 veckorna jag varit borta då.

Gårdagens blogginlägg blev sådär då jag satt och skrev två mail samtidigt som jag pratade med någon på facebook och skrev mitt blogginlägg samtidigt. Jag är kille och klarar inte av så mycket samtidigt så därför blev det som det blev.

Men jag blir nog kvar i KL som det ser ut idag. Det är sju dagar kvar och om jag skulle ta mig till Bangkok så kommer jag iväg först imorgon och hinner med tre-fyra dagar där innan jag måste tillbaka till KL. Jag har ju dessutom gjort mitt i Bangkok konstaterade jag för några veckor sedan.

Och idag har jag inte fått mycket uträttat i KL. Käkade en tidig lunch på Reagge bar med Anton och Ellen som åker till Burma idag. Det visades sig dock att tidig lunch och en sen frukost inte passar så bra ihop då man inte orkar med så mycket till lunchen. Men det är klart jag skulle käka med dem.

Vad står på schemat nu då? Det vet jag inte. Men jag ska se lite mer utav staden och till helgen kommer nog Josefin tillbaka till Malaysia. Eller jag hoppas hon kommer till helgen då vi flyger på måndag. Men det finns mycket kvar att se. Har fortfarande inte varit vid Petronas Tower och så ligger det en park i närheten av Chinatown dit jag tänkte gå någon dag och kolla. Så det är åtminstone två dagar av aktiviteter. Sen att bara vandra runt och se var alla vägar leder är ju något man kan ägna sig åt ett par dagar också så jag hittar nog på saker.

Men det är skönt att avsluta sin resa med en lugn vecka. Träffade en svensk tjej i trappan här på Monkee-inn och hon sade att det va det ända hon ångrar. Att hon stressade så genom resan. Att varje dag har varit planerad och att man ska hinna se så mycket som möjligt varje dag. Men nu skulle hon till Indonesien och ta det lugnt en månad innan hon återvände hem till Göteborg.

Men nu får de räcka för stunden. Mitt längre inlägg kommer säkert om en vecka lagom tills dess att jag lämnar KL. Tänk att det bara är en vecka kvar och tänk att jag har varit borta i tolv. Det är ju galet.

Pankaka blev det av detta inlägg i slutändan.

Har inte så mycket att skriva då det inte händer så mycket här. Jag har bytt boende sedan sist. Finns nu i Chinatown på ett ställe som heter Monkee-Inn. Bor för 25MYR(ca 50SEK) per natt och blir nog kvar här till nästa helg säkert.

Jag har umgåtts en del med Anton och Ellen som imorgon måndag åker till Burma. Jag har varit på två biovisningar, sett The Social Network och Due Date. Social Network handlade om Facebook, hur det till och de stämningar grundaren har åkt på. Due Date är en komedi om två killar som hamnar på en ofrivillig roadtrip till LA. Två bra filmer, klart värda de 26SEK jag betalade styck för att se dem.

Idag när jag var ute och vandrade så hamnade jag på stället där jag blev avsläppt när jag anlände till KL. Blev lite förvånad att det inte var längre dit men blev också glad då jag såg att Sony hade ställt upp ett par montrar med diverse spel till PS3. De hade även ett par 3D-tvs där man kunde spela senaste Gran Turismo och även Motorstorm Pacific Rift i 3D. Orkade inte vänta på att få spela Gran Turismo så gick och spelade Motorstorm Pacific Rift istället. Lätt sammanfattat så är det inte värt att spendera en förmögenhet på 3D-tv för att spela i 3D än tycker jag. Det går lika bra att spela på en vanlig tv ett tag till så det är vad jag kommer att göra. Dessutom har jag läst att Toshiba tror jag det var som ska visa upp en 3D-tv som inte kräver glasögon vilket är något som drar ner upplevelsen och upp priset. Men nu ska jag inte göra om detta till en teknikblogg. Köpcentrumet där jag var hade dessutom ett nöjesfält på femte våningen och jag tror hela stället har fler butiker än hela Eskilstuna. Och det är bara ett av alla köpcentrum här i KL.

Nu har jag tappat alla trådar då det blev för mycket på en gång. Vi får se vad som händer den sista veckan i utlandet. Jag har ju hela världen vid mina fötter typ.

Bland skytrains och grottor

Då har jag spenderat en dag i KL, Malaysia. Jag anlände i onsdags kväll med buss från Singapore. Bussresan tog ca sex timmar och flöt på väldigt bra. Den kostade mig SGD30(160SEK) och jag fick ett kungligt säte med massage inbyggt i stolen. Bussen var kanske halvfull, inte mer så det fanns gott om plats om jag hade velat byta stol. Resan gick förbi Melaka på vägen där vi släppte av en bunt med folk innan vi fortsatte till KL. Väl framme i KL så öste regnet ner och vi blev avsläppta under en bro. Jag fick frågan om jag behövde taxi vilket jag ansåg mig göra då jag inte ville springa runt mer än nödvändigt i regnet. Taxichauffören kom tillbaka med en taxi, jag sade att jag skulle till Hostel Cosmopolitan men det kände han inte till. Jag sa att kör mig till Chow Kit stationen så hittar jag själv därifrån och så blev det också. Jag betalade förvisso överpris på resan skulle jag tro men det blir lätt så när man kommer till staden direkt och inte orkar leta reda på en taxi. Förvisso ska de köra på taxameter men han nämnde något som anledning och jag ville inte stå i regnet och diskutera det hela.

Hostelet ligger på fjärde våningen, är fräscht och personalen trevlig. De bjuder dessutom på frukost och har ett litet sällskapsrum med tv, böcker och datorer. Jag läste även de första verserna ur Koranen igår kväll då det hade ett par ex utav den. Det är inte alltid man får chansen att läsa koranen då den sällan ligger framme på ställen i Sverige utan man måste komma till ett muslimskt land och där är jag ju nu.

Idag, torsdag, så har jag återigen träffat Anton och Ellen som har varit i staden ett par dagar. Vi bestämde träff vid KL Sentral som ligger i slutet på monorailspåret som går vid mitt hostel.  Betalade MYR2.50(5SEK) för en enkelbiljett till KL Sentral. Där hittar jag Anton och Ellen på McDonalds och från där fortsätter resan till Batu Caves utanför KL.

Batu Caves består utav en trappa med 272 trappsteg och där uppe en grotta och ett hindutempel. Det krylla utav apor runt omkring, både längst trappan men också i grottan. Anton fick för sig att plocka fram ett gäng bananer och mata aporna med vilket fick dem att bli galna.

Efter Batu Caves åkte vi till Forestry Research Institute of Malaysia (FRIM) och var ungefär som Slottsskogen eller Vilsta området. De fanns lite olika motionsspår i skogen varav vi valde att gå en sväng som visade sig först gå uppåt i kanske en kilometer eller så innan det gick nedför en bit. Vi valde dock att ta en genväg genom skogen för att komma till picknickområdet. Genvägen var en faktiskt en väg, den var bara inte väldigt upptrampad och om det hade varit mer vatten i omlopp hade det varit en svårtillgänglig väg att gå då vi fick hoppa mellan en och annan sten för att inte trampa i vattnet. Tillbaka på den asfalterade marken så valde vi att lämna området och det blev ytterligare några kilometer att gå skulle jag tro tills vi kom fram till huvudgatan där vi fick tag på en taxi.

Taxichauffören som skjutsade oss till pendeltåget sa att han kunde köra oss in till KL för 30MYR (67SEK) istället för att endast köra oss till pendeln. Han tyckte inte att det skiljde så mycket i pris utan sade att vi skulle spara typ tio MYR på att ta tåget. Han hade väldigt fel, tåget tillbaka till KL Sentral gick på 1MYR och monorailen till China Town gick på ytterligare 1MYR var så vi sparade 8MYR var än om vi hade delat på taxipriset in till Chinatown.

Väl i Chinatown gick vi direkt till Reagge Bar och käkade. Blev pasta Carbonara och en halv pizza för mig. Sen letade jag efter ett nytt ställe att bo på i Chinatown då Hostel Cosmopolitan ligger långt bort från åtminstone Anton och Ellen så flyttar närmare dem imorgon.

KL som stad är jag inte helt överrens med än. Precis som jag inte var stormförtjust i Singapore till en början. Staden känns inte som en stad där jag skulle vara ute sent en kväll och bara gå runt själv. Känner mig mindre säker här än i Singapore men ge mig några dagar och jag känner mig nog hemma här också.

Men jag har lärt mig att åka lokaltrafik istället för att ta taxi överallt nu. I början på resan så var det alltid taxi även om skytrain kunde vara ett alternativ i Bangkok. Men nu har jag övergått till att nästan bara åka lokaltrafik. När jag kommer till en ny stad är det förstås lättas att hoppa in i en taxi och ta sig till hotellet. Men idag till exempel när jag skulle hem ifrån Chinatown så hade jag visitkortet till Cosmopolitan i fickan men istället valde jag att gå tillbaka till LRTn som vi kom med och ta mig tillbaka till KL Sentral för att sedan ta monorailen till mitt hostel. LRT står tydligen för Light Rail Transit och är väll KLs skytrain kan man säga. Det kostade mig 3,5MYR(7SEK) istället för över tio Ringgit. Dessutom fick jag vara med när de är sådär knökat på vagnen att de knappt går in mer folk men folk kommer in ändå. Jag började också fundera på vad som händer när monorailern stannar mitt i luften på grund utav strömavbrott eller liknande. Det finns nämligen ingen nödväg att gå på i närheten av spåren så det är antingen att hoppa eller vänta som gäller. Förhoppningsvis slipper jag få reda på svaret under min tid här.

KL är som det ser ut min sista anhalt på resan. Det innebär att jag ska spendera 10 dagar till här i staden. Men jag ska leta upp några julklappar, jag ska se mig omkring och jag ska bo på lyxhotell ett par nätter så det blir nog lagom. Annars får jag ta en avstickare till något närliggande ställe ett par nätter för att se något annat. Allting löser sig med tiden. Det finns alltid utflykter att hoppa på om man så önskar.

Nu ska jag ner till 7Eleven och köpa lite vatten tror jag innan jag går och lägger mig.

 

Sista natten i Singapore

Det var sista dagen i Singapore. Imorgon går resan vidare till Malaysia och Kuala Lumpur. Vad är då mina intryck utav Singapore? Staden som är ett land eller landet som är en stad vilket håll man nu vill se det från.

Men såhär i efterhand och som de som följer bloggen kanske har förstått så gillar jag Singapore. Staden är renare än vad jag först trodde och skrev i mitt inlägg 27 timmar senare. Jag är dessutom glad att hela staden inte är uppbyggd utav skyskrapor då det hade blivit en väldigt tråkig stad. I mina kvarter i Little India är husen mellan två och tre våningar och är hopbyggda utan att hålla samma standard. De varierar lite i stil men inget hus sticker ut direkt. Vid Bugis där jag spenderade mina första nätter på Backpackers Cozy Corner så var det lite högre hus men fortfarande inom rimliga gränser. Högst däromkring var nog stadsbiblioteket som var kanske åtta våningar högt. Backpackers Cozy Corner var fyra även fast den högsta var avstängd när jag var där. Det var förstås där de hade tv-spel, tv och sällskapsrum.

Inne vid Colonial District och så hittar man skyskraporna. Vandrade genom där en dag men det var inte mycket att hänga i julgranen tyvärr. Mest bara en massa affärssnubbar som var mellan jobbet och lunchrestaurangen. Men visst, husen var höga och det var ju vad jag ville se.

Annars har folket varit trevliga, har man frågat någon något så har man alltid fått ett vettigt svar. De är lite som i resten av Asien men lite enklare då de flesta snackar engelska här som första språk.

Little India by day är förövrigt väldigt lugnt, folk håller sig till sina grejer men på kvällen runt 22 då är gatorna fyllda utav Indier som,gissningsvis, umgås, äter middag eller bara handlar på sig lite råvaror. Det är rätt så häftigt faktiskt att se det hela på kvällstid, tyvärr har det inte blivit några kort på spektaklet. Dock har jag ju kort från Indien så det är som där fast mycket renare.

Jag har ju hunnit bo å tre olika gästhus under mina nio dagar i Singapore. Först var de det hemska Backpackers Cozy Corner som verkligen inte var cozy(på svenska: mysigt). Plastlisterna var gröna av vad jag tror var mögel samt att de var stora droppar vatten på dem. På listerna så låg det dessutom ett tjockt lager damm och likaså på golvet i hörnen. Sen bodde jag på samma ställe där jag bor just nu, Inncrowd Guesthouse. Jättebra ställe, trevlig personal, fräscht och det städas varje dag. Min sovsal är målat i orange, en varm variant och inte en skrikig en. Har en balkong där jag kan hänga ut handduk, kläder och så vidare men rummet är dessutom tillräckligt stort för att det ska finnas plats att ha lite saker på golvet. Här finns det dessutom åtta sängar och nu inför sista natten så checkar äntligen den snarkande japanen ut. Nu har han inte stört mig så där jättemycket då jag somnar förr eller senare men det kanske blir lättare att somna inatt när han inte ligger och snarkar. Tredje stället jag har bott på i Singapore är Prince of Wales. Även det ett väldigt bra ställe. De hade en stor sovsal med säkert 24 bäddar om inte fler. Det var dock uppdelat i mindre rum med hjälp utav lägre väggar som sträckte sig lite över den översta våningen på sängen. Även här var personalen trevlig och stället var fräscht. Jag saknade dock någonstans att bara hänga, och gärna någon annanstans än i baren så när tillfället kom så valde jag att byta tillbaka. Jag har betalat ungefär SGD20 per natt. Backpackars Cozy Corner var något billigare men där hade de inget trådlöst internet så jag fick sätta mig på något café och betala för något att äta eller dricka för att använda de trådlösa nätverket som fanns i köpcentrumet.

Jag kommer inte på så mycket mer att skriva just nu då John Blund tydligen har börjat jobba här redan. Så det får väll räcka såhär. Jag gillar Singapore och hoppas att jag kommer tillbaka om än för ett par dagar bara.

Jag har hört att det är många från tjocka släkten som läser bloggen och tänkte bara kolla en sak med er. Om det skulle bli tal om en visning utav mina fotografier från resan, vad skulle ni vilja se? Jag har nästan 5000 bilder och att visa upp alla dem skulle bli väldigt långt i längden men jag har också en varierad kompott med bilder. Allt från natur- och stadsbilder till bilder på folk, fester och från utflykter. Om ni har några önskemål så skriv gärna en kommentar.

Det gör man genom att klicka längst ner i inlägget där det står –> kommentarer . Sen får man fylla i sitt namn och e-postadress om man önskar. Vill man inte så behöver man inte men fyll gärna i ett namn åtminstone. Skriv sedan önskat meddelande och klicka sedan på Skicka Kommentar. Dyker den inte upp direkt så beror det på att jag måste godkänna den först så ge mig en dag åtminstone så ska det nog vara fixat. Tänk också på att denna instruktion kanske inte stämmer till tusen men den beskriver förhoppningsvis tillräckligt för att de flesta ska förstå.

God natt på er!

Hemlängtan?

För snart tre månader sedan fick jag frågan vad jag kommer att sakna när jag är iväg. Just nu så vet jag exakt vad jag saknar och det är mat. Vilken mat som helst som inte är asiatisk och inte består utav ris eller nudlar. Även indisk mat går bort för stunden då det serveras med ris ibland. Men även indisk mat utan ris går bort.

Så det innebär att de kommande två veckorna som är kvar utav resan kommer jag nog att leva på snabbmat i form utav Subway baguetter, hamburgare från alla ställen utom McDonalds. Yoghurt från 7/11 dessutom. Frukost bjuder InnCrowd på, två ägg och obegränsat med rostade bröd.

Så ja, det ska bli jätteskönt att komma hem till Sverige och äta pasta, julbord och kanske en potatis eller två…

Idag har jag varit runt i Singapore. Promenaden tog mig till Singapores kända Merlion, någon som har hört det innan? Tydligen är det Singapores maskot men jag hade aldrig hört talas om den innan jag faktiskt var här i Singapore. Jag kan också meddela att det inte är värt att ta sig hela vägen till Singapore för att beskåda denna blandning utav lejon och sjöjungfru. Däremot om ni är i Singapore så kan man ju alltid passa på att gå förbi den.

Jag träffade dessutom en helig man från Indien som fick för sig att spå mitt liv. Efteråt så ville han ha pengar förstås och jag gav honom SGD2 och självfallet ville han ha mer men jag sade att det var ju faktiskt han som kom fram till mig och inte tvärt om. Jag bad trots allt aldrig om att bli spådd. Så han fick nöja sig med det och gick grubblandes iväg. Kul att alla heliga män vill ha pengar för sitt jobb. Så heligt är deras arbete. Be om mat eller något istället. Vad han sa tänker jag inte förtälja här men det lät bra.

Finns det något annat jag saknar? Förutom spel som är en stor del i mitt liv så är det inget sådär som jag suktar efter. Min egen säng ska förvisso bli skön att sova i men jag har inga problem med de sängar jag har sovit i hittills trots att en del har varit under all kritik men man vet att det är under en begränsad tid. Så det är inget jag saknar sådär. Nära och kära ska bli kul att se men flyttade ju hemifrån för tre eller fyra år sedan så jag har kommit över att alltid ha dem/er nära.  Vatten på kran är förstås efterlängtat och slippa köpa vattenflaskor var eviga dag.

Men sen finns det förstås en massa saker jag kommer att sakna när jag väl är hemma. Att träffa nytt folk dagligen, värmen här i utlandet och att upptäcka världen. Att alltid kunna se något nytt om jag så önskar. Men just nu ska det bli skönt att få komma hem och sammanfatta resan. Gå igenom alla bilder och minnen och inse vad man faktiskt har gjort de senaste månaderna.

Så, har jag hemlängtan då? Det finns ju helt klart saker jag saknar så lite hemlängtan har jag säkert.

Merlion in Singapore

Detta är förövrigt mitt 51 blogginlägg. Tänkte bara meddela det om någon gillar statistik.

Vad säger hon?

Jag har märkt att om en okänd person pratar svenska med mig på resan så uppfattar jag det sällan som svenska utan mer som något slags mumbo jumbo språk. Senast igår hände det då en tjej frågade om det var säkert att lämna sin väska på hyllan. Jag hörde helt ärligt inte vad hon sa, så jag sa ”Sorry?” och fick till svars ”Oh, I thought you were swedish because of your bag”. Då får man slå på den svenska delen av sin hjärna och helt plötsligt så förstår jag svenska igen. Det har hänt ett par gånger under resan att jag inte alla har förstått att någon pratar svenska med mig och då har jag bara varit borta i snart tre månader. Men jag har inga problem att skriva på svenska eller tänka på svenska men just när någon börjar prata med mig på svenska så blir det problem. Åtminstone om jag inte är beredd på det.

Jag är förövrigt tillbaka på InnCrowd efter en helg på Prince of Wales som förvisso var väldigt trevligt men som saknar ett ställe att bara hänga på. Prince of Wales består utav en bar på nedervåningen och så är det en sovsal på övervåningen. Vill man sitta och surfa så går det förstås bra att göra i baren men det känns kanske inte optimalt. InnCrowd känns mer backpackervänligt. Precis innanför entrédörren har de ett rum med soffor, bord och datorer. Här är det alltid folk som gör någonting. De har en tv som brukar vara på under kvällarna och om man vill kan man även spela Nintendo Wii. Jag har motstått frestelsen hittills men om någon annan spelar och undrar om jag vill vara med så är jag väll inte den som tackar nej… De har dessutom ett antal sovsalar, gratis frukost där man får äta hur mycket om helst i princip, två kokta ägg men obegränsat med mackor. Gratis te och kaffe dygnet runt. Så jag gillar stället. Det är väll därför jag återvände efter en kortare utflykt till Prince of Wales.

Planen nu är att spendera ytterligare tre nätter i Singapore och sen ta mig till KL och spendera den sista tiden där.

Edit: Jag sover förövrigt just vid fönstret i mitten på huset.

Tror jag har glömt att nämna denna incident. Singapore ligger en timme före Thailand vilket varken jag eller Josefin kände till. Det resulterade i att vi aldrig ställe om våra klockor när vi kom hit. Det var först dag tre eller fyra i Singapore som någon nämnde det hela och vi insåg att vi levt en timme fel ett par dagar. Jag tycker ju att både Malaysia och Singapore borde ha samma tid som Thailand då det ligger direkt söder om Thailand men så var icke fallet tydligen.

Det trodde jag inte…

Jag trodde inte jag skulle kunna säga detta men jag skulle nog kunna åka hem om en vecka. Nu går inte det förstås då jag inte har något öppen biljett men om man kollar på vad som är kvar att se och hur lång tid det är kvar så skulle jag kunna åka hem en vecka tidigare. Sitter fortfarande i Singapore på Prince of Wales. Det visade sig vara ett väldigt bra ställe. Trevlig personal, goda hamburgare och en bra sovsal. Fräsch och bra utformad. Efter Singapore så blir det Malaysia och KL vilket är sista anhalten på resan. Med två veckor kvar och inget sug efter en strand så blir det säkert KL direkt och då ska jag spendera två veckor där i väntan på att planet ska gå hemåt.

Det finns förstås alternativ. Jag kan stanna i Singapore ett par dagar till, idag regnar det så dagen går typ bort. Stannar jag här tills på onsdag så kan jag sen ta mig till KL på torsdag och endast ha typ tio dagar i KL.

Jag kan åka till KL imorgon, leta upp ett flyg till Perth, Australien och åka och hälsa på Daisy en vecka. Har dock redan kollat på flyg och det går på allt för mycket pengar tyvärr.

Självfallet kan jag åka till stranden ett par dagar, ligga under en palm och läsa en bok men det har inte riktigt varit min grej på den här resan.  Och jag tror inte jag kan bli så mycket brunare än vad jag redan är. Jag blir röd, kanske flagar lite men mer händer inte. Och då är jag ändå inte jättebrun som det är i mina ögon.

Vi kanske inte skulle ha haft så brottom ut ur Thailand. Bytt ö istället för land och spenderat en vecka till i Thailand. Då hade tiden varit mer jämn de sista veckorna. Thailandsvisumet gick inte ut förens åttonde december så vi hade fortfarande haft fyra dagar på oss. Det finns förstås inget som hindrar mig från att åka tillbaka till Thailand. Med buss så tar det kanske fem-sex timmar innan jag är vid gränsen. Men det känns onödigt att åka tillbaka åt det hållet där jag kom ifrån. Samma sak som att åka till Langkawi i Malaysia. Det ligger precis på gränsen till Thailand och jag kan väll tycka att det blir lite fel håll att åka mot. Vi kom ju trots allt därifrån. Nu åkte vi i och för sig endast igenom Malaysia för att ta oss till Singapore men ändå.

Ett annat alternativ är att åka till Bali en vecka, förvisso sol och bad där med men ändå. Bali ska ju vara rätt så fint har jag hört. Och kollade precis flyg dit från KL och det kostar inte mer än 530MYR(ca 1100SEK)t/r.

Vi får se var resan tar mig.