Saltöknen i Uyuni

Då har vi varit och besökt Uyuni med tillhörande saltöken. Uyuni i sig är inte mycket att blogga om men saltöknen var desto häftigare.

Saltöknen var för länge sedan en sjö som sedan har torkats ut och kvar är allt salt från sjön. Det finns fortfarande vatten men under allt salt på ned till 10 meter. Det ska ha varit väldigt mycket vatten här förr, hela dalen ska ha varit fylld med vatten tydligen och det ska, enligt guiden, ha varit 25 meter djupt.

Dagen började med att vi blev upplockade av ett gäng Toyota Land Cruisers som vi sedan begav oss iväg med till en liten håla där dem använde saltet från sjön. Dem exporterar tydligen ingenting av saltet då alla grannländer får sitt salt ifrån saltvattnet dem har vid sina kuster. Vi fick se en gammal gubbe försluta påsar med salt i vilket var ”processen” om hur de tar tillvara på salt. Dock såg Pia att två stycken Liljeqvistare i gästboken på bara föregående sida. Lite kul ändå.

Väl ifrån byn så åkte vi en liten sväng och hamnade ganska snart på saltfältet och direkt i början så är saltet blandad med en del vatten. Vi stannade ganska tidigt för att ta lite foton och det blev lite hopp- och posebilder. Jag fick agera brygga när Pia skulle ut på en liten ö med salt genom att låta henne stå på mina kängor.

Saltöknen är ett ganska häftigt ställe. Det ligger på ca 3600 meter över havet och man kan se i princip hur långt som helst. Det har hänt ett fåtal gånger innan på resan på dessa höjder men just i saltöknen var det något speciellt. Med hur långt som helst menar jag att det finns inget som bryter horisonten utan den fortsätter in i evigheten. Sen är det lite häftigt att bara åka på salt dessutom, man tror att det ska påminna om snö men är i själva verket ganska hårt och kompakt. Jag lyckades inte skrapa hål med mina naglar till exempel.

Från första fototillfället åkte vi vidare mot ett salthotell som dock mer verkade vara kiosk/turistfälla. Huset var byggt av salt endast och åtminstone stolarna var i salt. Dock såg jag inga hotellrum utan det var mest en kioskdel där man kunde köpa samma ”alpacka”prylar som på alla andra ställen samt lite snacks och dricka. Väldigt många butiker som säljer halsdukar, vantar, sockar säger att deras är gjorda i rent alpackagarn. Så är inte fallet förstås utan ska man ha alpacka ska man köpa det i riktiga alpackabutiker. Jag har själv köpt en alpacka halsduk i en riktig butik och det är lite skillnad, både i pris och kvalite.

Väl från det stället åkte vi vidare till ingenstans där vi stannade och lekte loss med våra kameror. Eftersom det inte finns några fokuspunkter mitt ute i ingenstans i en saltöken så går det jättebra att leka med perspektiv. Vi ställde till exempel en vattenflaska i förgrunden och sen sprang man bort och så stod man bakom flaskan fast det ser ut som att man står på den och är jätteliten. Man kan också ställe en person i förgrunden och andra personer i bakgrunden så ser det ut som att personen längst fram är både mycket större och som att han/hon lyfter de i bakgrunden. Ni kommer förstå när ni ser bilder på det hela. Men det var roligt och ju längre tid man höll på desto bättre idéer fick man.

Efter den roliga stunden åkte vi till en ö i saltöknen som inte består utav salt utan av koraller då ön har både legat under vatten och på senare tid ovanför vattenytan/saltytan. Detta har resulterat i en ö som är uppbyggt av lavastenar och koraller där det växer sjuka mängder kaktusar. Har nog aldrig sett så mycket kaktusar på en sådan liten yta samtidigt. Dessutom är kaktusarna långa trots att de bara växer 1 cm per år så var den längsta över 1000 cm. Många var ju lätt längre än mig och har då växt i 176 år vilket är imponerande. Vi fick även en vandring på ön som var ganska tung då det var varmt samt att vi är på hög höjd vilket är lätt att glömma bort.

Efter ön och en helt okej lunch så valde några av oss att återvända till hotellet medans resten skulle åka till en tågkyrkogård. Väl vid hotellet möttes vi av en låst dörr och en röst inne från som säger att hon har varit inlåst sedan vi åkte iväg imorse. Marco ringer till någon och lite senare dyker det upp en ung tjej som öppnar åt oss och hon får sig en ordentlig utskällning.

Jag funderar på hur dem tänker de som äger hotellet. När större delen av de som bor åker i väg på utflykt så bommar dem igen och återkommer när vi ska återvända. Sen att dem låste in en av oss från klockan 8 eller 9 till klockan 15 utan möjlighet att ta sig ut och köpa mat eller vatten är ju rent av skamligt. När vi kommer upp på rummet så är sängen inte heller bäddad, badrummet inte rengjort och papperskorgen inte tömt. I papperskorgen lägger man allt papper man använder under sina vistelser på toaletten eftersom man inte får spola ner papper i toaletten.

Samma sak, att folk står på fel sida av låset, hände under natten tills idag. När folk kommer hem från krogen så är hotellet igenbommat och låst på dubbla dörrar. De står och skriker utanför och vi bor en trappa upp från entrén. Tillslut går jag upp och hinner då precis i tid tills en av personalen kommer för att öppna. 1 timme senare händer samma sak igen men det slutar med att någon eller några sover i bussarna för att de inte kommer in i hotellet.

Herregud, har man ett hotell så får man väll se till att sköta det, antingen får man se till att vara klar och tydlig med tiderna som gäller eller så får man ha en person i receptionen hela tiden. Jag förstår att dem låser på kvällarna men det ska också finnas någon där som kan öppna när någon kommer eller om det händer någon på insidan.

Hela hotellet vekar lite B, alla rumsdörrar tjärvar så pass att man nästan får använda våld för att kunna öppna/stänga dem. Tydligen så lutar våningssängarna, en del har fått smutsiga sängkläder, mina luktar lite lätt rök. Alla rum har olika handdukar, vi har en såndär turistig sak med delfiner på, ingen städning som det verkar, toalettdörrar utrustade med två fönster, förvisso frostade men ändå. Nä, det blir nästan till att gå in på TripAdvisor och ge hotellet ett riktigt dåligt omdöme för det är precis vad det förtjänar.

Vi var för övrigt i Uyuni den 27 december men hotellet har inte wifi så jag kommer inte kunna posta detta här och nu utan det får vänta tills Potosi. Förlåt pappa för att du inte har fått någon grattishälsning men även mobiltäckningen är i botten i denna stad men grattis i efterskott. Hoppas ni har haft en bra dag med jordgubbstårta :P.

Nu väntar en och en halv dag i Potosi innan vi åker vidare mot Argentina. Vi får se hur vi mår i Potosi men lite tänkte jag nog gå runt och kolla. Det är ju världens högst belägna stad tydligen och ligger på runt 4000 meter över havet.